lovingdream.blogg.se

"Gå upp nu så du inte kommer försent" 

Jag suckade högt åt min mammas ord och tryckte huvudet längre ner i kudden. 

Jag ville inte gå till skolan. 

Det var första dagen efter jullovet och det kändes jobbigt. Men jag var exalterad, sista terminen av grundskolan. 

Jag reste mig segt upp och kollade mig snabbt i spegeln, och slängde sen en snabb blick på klockan. 

Den var sju. Jag suckade.

Jag drog en kofta över mitt vita linne och gick sen ner för trappan och in i köket där mamma och min lillebror satt och åt frukost. 

Jag hade fyra syskon. Tre bröder och en syster. Min yngsta bror var 10 och hette Markus, min syster var 15 och hette Clara, jag var 16, min andra bror var 19 och hette Mattias och min äldsta bror var 22 och hette Martin. 

Min mamma hette Maria och min pappa hette Stefan. 

Vi var en väldigt glad familj som trivdes bra ihop och även fast vi syskon bråkade väldigt mycket umgicks vi en hel del. Speciellt jag och Clara. 

Jag satte mig ner vid bordet för att äta frukost. 

"Vi måste åka nu" sa mamma till Markus och skyndade iväg ut i hallen. 

Markus suckade och ställde sitt glas i disken för att sen följa efter mamma. 

"När slutar du idag?" frågade mamma och jag ryckte lite på axlarna. 

"Jag vet inte, ett tror jag" 

"Då kommer du hem först. Jag har dubbla pass på jobbet idag så jag jobbar till elva" 

Jag suckade och rullade mina ögon. Jag visste att det betydde att jag var tvungen att se till så att Markus fick mat och kom hem riktigt. 

"Markus buss brukar komma runt två, så du kan väl vara hemma tills dess i allafall" 

Jag nickade mot mamma och hon log mot mig. 

"Jo, Markus vän och hans föräldrar kommer förbi vid fem ikväll och skjutsar Markus till deras fotbollsträning, och jag hämtar upp honom efter jobbet ikväll" fortsatte hon och jag fortsatte nicka. 

"Okej, har du koll på allting nu?" 

"Ja mamma, jag ska vara hemma innan två, Markus ska på träning vid fem och du hämtar honom efter jobbet" 

"Vad bra, ha det så bra i skolan nu gumman" sa hon sen och pussade mig på kinden för att sen försvinna ut från huset. 

Jag gick upp till mitt rum, sminkade mig och plattade mitt mörkblonda hår. Efter det drog jag på mig ett par jeans och en tröja. 

 

"Hej bitch" skojade Sarah och kramade om mig. Jag skrattade och kramade henne tillbaka. 

"Gud vad brun du är" sa jag i avund och granskade Sarah. Under jullovet hade hon varit i egypten och vi hade inte hunnit träffas något. 

"Åh jag har så mycket att berätta om" sa hon och öppnade sitt skåp som var precis bredvid mitt. 

"Du måste berätta allt, träffade du några snygga killar?" skojade jag och vi skrattade. 

Vi tog våra grejer och gick sen iväg genom hallen mot vårat uppehållsrum. 

"Hej" sa vi till Erik, Jonas och Måns. Tre av våra bästa vänner i skolan. Vi var som en grupp i klassen. Det var vi och en tjej till, Isabella, men hon hade inte kommit än. Det var inte så konstigt faktiskt, hon kom sen nästan varje dag. 

 

"Äntligen" suckade jag när jag stod vid skåpet och sista lektionen var slut. 

"Ska du med till Jonas?" frågade Sarah och jag skakade på huvudet.

"Jag måste hem och hjälpa Markus med mat och så" 

"Okej, men vi ses" sa hon och gav mig en kram och puss på kinden. 

Jag stod kvar vid mitt skåp en stund och tog fram min mobil. Jag hade fått två meddelanden av Adrian. 

Adrian var en kille som jag hade känt ett tag. Vi var inte riktigt tillsammans, men vi brukade träffas ibland ändå. 

Vi var mer än vänner men mindre än ett par. 

Egentligen hatade jag det för det var så komplicerat hela tiden för att det inte finns något svar på något, men jag gillade Adrian. 

 

Jag suckade och svarade snabbt. 

 

Jag tog min väska, stängde skåpet och gick sen ut för att vänta på bussen. 

 

När jag kom hem gick jag upp till mitt rum och la min väska och min jacka på golvet och la mig sen på sängen. 

Jag stängde ögonlocken och suckade. Jag hatade skolan så mycket. 

Jag öppnade ögonen igen och slängde en snabb blick på min klocka. 13.45. 

Jag bytte om till ett par mjukisbyxor, en t-shirt och en kofta, och gick sen ner för trappan. 

Jag la mig i soffan och satte på tv:n. Precis då fick jag ett sms från Adrian. 

 

'Kan jag komma till dig ikväll? :*' 

 

'Visst :*' 

 

Jag log lite. Vi brukade bara träffas hos mig när mamma inte var hemma, för att vi inte skulle behöva förklara allting. Hon trodde bara att vi var vänner. 

Vi var ju nästan tillsammans, men det var varken officiellt för oss eller för någon annan. 

Mina tankar avbröts av att ytterdörren öppnades. 

"Hej" sa Markus högt och jag sänkte tv:n. lite. 

"Hej" svarade jag och några sekunder senare kom Markus in i vardagsrummet. 

"Hur har det varit i skolan idag?" 

Han satte sig bredvid mig i soffan och lutade sig mot mig. Jag la min arm runt honom och drog min hand genom hans hår. Han var nog världens gulligaste lillebror. 

"Det har varit bra" svarade han och log mot mig. 

 

"Hej då" sa jag och stängde dörren efter Markus. Jag gick in till vardagsrummet där Clara och hennes kompis Jenny satt. Precis när jag hade lagt mig i soffan knackade det på dörren och jag suckade. 

"Du får öppna" sa jag till Clara och hon rullade ögonen och gick och öppnade dörren. 

"Din lover är här" viskade Clara när hon kom tillbaka in i vardagsrummet. Bara några sekunder senare kom Adrian också. 

"Hej babe" sa han la sig över mig. Jag hann inte svara innan han pressade sina läppar mot mina. 

Mina läppar bildade ett leende och jag kysste honom tillbaka. 

Okej, vi kanske var tillsammans, vi hade bara inte använt oss av de orden än. 

"Hej" svarade jag och han log mot mig. 

 

En stund senare ringde Adrians mobil, det var hans kompis Oliver. 

"Oliver undrar om vi vill träffas?" sa Adrian och kollade mot mig. 

"Viss" svarade jag. 

Adrian sa hej då och la på. 

"Jag måste bara byta kläder" 

Han nickade och vi gick upp till mitt rum. Jag bytte om till ett par jeans och en tröja. 

Jag brydde mig inte så mycket. Jag kände Oliver och så, men jag kände ändå inte för att ha på mig mjukiskläder. 

Jag och Adrian gick ner för trappan och vi tog på oss våra skor och jackor, 

"Hej då" sa jag högt. 

"Hej då" svarade Clara och jag och Adrian gick. 

 

Jag gick längs vägen från bussen med hörlurarna i öronen och axlarna uppdragna mot huvudet. 

Det var slutet av Januari men jag var ändå inte van vid kylan. Det var en ovanligt kall och snöig vinter, och det gillade inte jag, och jag hoppades bara att det skulle bli en lång och varm sommar. 

Vi bodde en bit utanför centrum, i skogen. Inte exakt inne i skogen, men det var skog överallt. 

Och självklart kändes det som att det var hundra mil till bussen, fast att det kanske bara var två kilometer. 

Jag var alltid paranoid när jag gick från bussen genom skogen till vårat hus. Jag hade nog kollat på för många skräckfilmer. Denna gången var inget undantag. 

Klockan var sju och det var redan jätte mörkt, som tur var fanns det några glesa gatlyktor som hjälp. 

När jag tyckte att jag hörde ett ljud bakom mig tog jag av mig mina hörlurar och vände mig om. Men självklart var det inget där.

Jag tryckte ner hörlurarna i min ficka och fortsatte gå. 

Två kilometer är ganska mycket när det handlar om att gå ensam i skogen en mörk kväll mitt i vintern. 

Jag försökte att inte tänka på det så mycket. Jag hade ändå bott där hela mitt liv, och jag hade gått igenom den skogen oräkneligt många gånger, och ingenting hade hänt, men det fick mig inte att bli lugnare. 

Det gjorde mig ännu mer skrämd att veta att ingen var hemma, förutom kanske Clara. 

Plötsligt hörde jag något precis bakom mig, jag stelnade, och innan jag hann vända mig om kände jag en iskall hand tryckas mot mina läppar. 

I en ofrivillig reflex skrek jag mot handen och mitt huvud rörde ihop sig till kaos. 

Jag visste inte om jag skulle bli hysterisk eller bara börja gråta, och istället drog jag i handen som höll i mig. 

Plötsligt kände jag en iskall kyla rinna ner för min rygg som en blixt och jag insåg att jag fått en massa snö inanför min jacka och mina tröjor. 

Handen runt min mun släppte och jag vände mig förskräckt om. 

Det tar flera sekunder innan min hjärna inser att det är min bror Mattias och hans två kompisar Oskar och Karl. 

Min rädsla blir ilska och jag biter ihop tänderna hårt innan jag börjar prata. 

"Är du dum i huvet eller? jag höll förfan på att få en jävla hjärtattack, vad fan tänker du med?" 

Min blick granskar Mattias ansikte som är prytt med ett flin från hans läppar. 

"Du skulle sett din min, fyfan, så rädd har jag nog aldrig sett dig" 

Han och hans kompisar skrattade lite lätt. Jag kollade på dem i några sekunder innan jag sen lättade mina läppar och skrattade med dem. Jag vet inte om det var för att jag kunde föreställa mig mina miner eller om det bara var av ren lättnad av att det bara var Mattias och inte en mördare. 

"Fyfan vad kallt" sa jag sen och skakade på mina kläder för att få ut snön som fortfarande fanns kvar innanför. 

Mattias, Oskar och Karl började gå sakta. När jag var bakom dem kände jag för att hämnas. Jag gjorde en stor snöboll, siktade och kastade den mot Mattias. 

Bra som jag är träffade den perfekt i hans huvud och la sig i hans vaxtäckta hår. 

Alla stannade blixtsnabbt upp i några sekunder. Min hand flög upp till min mun för att jag inte skulle skratta rakt ut.

Mattias vände sig sakta om och stirrade mot mig. Hans blick var arg på ett retandes sätt och jag blev nästan lite rädd.

"Nu du.." började han men innan han hann göra något sprang jag förbi honom mot vårat hus.

Dock hann jag såklart inte långt innan de alla tre var bakom mig.

Mattias tog tag i min arm med ena handen och i den andra hade han en snöboll.

Alla tre försökte få snöbollar innanför min jacka och tillslut slutade det med att jag låg på marken.

Varje gång jag försökte resa mig upp höll de mig mot marken och när de väl hjälpte mig upp hade jag snö innanför byxorna, tröjorna, i håret och i ansiktet. Jag hade dock inte bara gett upp utan gett tillbaka så vi alla fyra var ganska blöta.

När vi kom in i huset var det ingen alls hemma, så jag bara gick upp till mitt rum och in i mitt badrum.

Jag stod länge i duschen. Vattnet var så varmt att ånga bildades och min hud blev röd.

Men det gjorde inget, det var skönt efter att ha blivit levande bregavd i snö.

 

Jag vaknade av alarmet på min mobil och suckade. Så skönt att det var fredag.

Det skulle bli så himla skönt att börja på gymnasiet, och gud vad jag var skoltrött. Sommarlovet skulle bli det bästa i mitt liv. Efter tio år i grundskolan var jag helt klart utmattad.

Men jag visste att skolan var ett måste så jag drog mig upp ur sängen och fram till min garderob.

Jag drog på mig ett par svarta jeans och en långärmad tröja.

Jag sminkade mig snabbt innan jag satte upp mitt långa hår i en tofs.

 

"Ska du med på Johans fest ikväll?" frågade Sarah och satte sig ner bredvid mig i matsalen.

Jag kollade på henne och funderade en stund.

Johan Sund var en kille som gick i tvåan på gymnasiet. Vi lärde känna honom genom en av mina kompisar som gick i hans klass. Dessvärre flyttade hon till göteborg och vi har inte längre någon kontakt med varandra.

"Klart jag ska" sa jag sen och tog en gaffel med spaghetti.

Dem flesta som gick på hans fester var såklart äldre än oss, precis som Johan själv var, och de flesta tjejer brukade alltid stå och stirra på oss och viska saker om oss, bara för att Johan bjöd oss på alkohol men de fick fixa sin egna.

Och för att Johan var den snyggaste killen på hela teknik linjen, och för att han var den som alltid hade bäst fester.

 

"Jag kommer hem till dig ikväll då" sa Sarah när vi gick ut från skolan.

"Gör så" svarade jag och vi kramade varandra innan vi gick åt varsitt håll.

Jag log lite när jag hoppade in i Mattias bil, i baksätet såklart, eftersom att Mattias inte kunde vara en sekund av sin fritid utan sin bästavän Karl.

Visst var vi syskon och hatade varandra och så, men ibland var det bra att ha honom, som när jag behövde skjuts.

"Hej" sa jag och la min väska på sättet bredvid mig.

"Hej" svarade Mattias, och precis som han skulle säga något till mig började min mobil ringa, Sarah?

"Hallå?"

Jag suckade lite tyst.

Johan bodde en lång bit utanför stan, och det gick inga nattbussar dit eller hem.

"Hur ska vi komma dit då?"

"Men det är lugnt, jag fixar det, kom till mig sen, puss"

Jag la på och kollade mot Mattias som gav mig en snabb blick genom backspegeln.

"Du" började jag och himlade mina ögon mot Mattias.

"Vad gör du ikväll?" frågade jag och han gav mig en till blick genom spegeln.

"Ska hem till Oskar med några polare, vadå?"

"Vet du att du är den bästa av alla våra syskon och jag älskar dig suuupermycket" sa jag och han rullade sina ögon.

"Vad är det du vill?"

"Jag och Sarah skulle på en fest ikväll men hennes bror kan inte köra oss längre och vi behöver skjuts"

"Ska nog funka, vem ska ni till?"

Jag bet ihop lite, funderade starkt på att ljuga. Mattias gillade inte att vi umgicks med Johan.

Jag vet inte riktigt men jag antar att dem hade varit vänner ett tag eller något. Men Mattias tyckte han var för gammal, fast han bara var två år äldre.

"Johan Sund" andades jag sen ut och Karl gav ifrån sig ett skratt.

"Då är det ett nej" sa Mattias och stirrade kallt ut genom rutan när han fortsatte köra. 

"Men snälla?" 

"Nej" 

"Varför inte?" frågade jag envist och drog ihop mina ögonbryn. 

"Jag vill inte att ni är med honom" fortsatte han och jag suckade högt. 

Kunde han inte bara låta mig leva? 

"Kaarl" försökte jag då och Karl vände på huvudet för att kolla på mig. 

"Du vet väl hur han är? Han ligger med alla, och enda anledningen till att han är med er är för att ni är unga och han har redan legat med alla i tvåan" instämde Karl och jag suckade.

"Men kom igen, så dum är jag inte, det är bara en fest. Jag har varit på fest hos honom typ tusen gånger" la jag till med ett suck.

Jag ville verkligen på fest och Johan ville verkligen att vi skulle komma.

"Snälla Mattias, bara denna gången, jag ber dig, jag vet vad jag håller på med. Du vet att jag kommer hem riktigt om du kör mig också" envisades jag och Mattias suckade högt innan det sen blev tyst i hela bilen.

I flera minuter var det tyst, faktiskt var det tyst hela vägen hem.

När Mattias tillslut körde in på uppfarten till vårat hus och stängde av motorn suckade han, för att sen vända sig om och kolla på mig.

"Okej, om du lovar att vara försiktig och ringer mig om han skulle göra något?"

Jag bet tillbaka ett leende och blev riktigt varm i hjärtat. Jag älskade när Mattias var såhär, det visade hur mycket han faktiskt brydde sig.

"Jaja, jag lovar" sa jag och när vi hade kommit ut ur bilen gav jag Mattias en hård kram och sprang sen in i huset och upp till mitt rum. 

Jag slängde min väska på golvet och tog upp mobilen för att ringa Sarah.