lovingdream.blogg.se

När jag vaknade på lördagen var jag mer utvilad än vad jag varit på länge, vilket jag tyckte var ganska underligt då jag varken sovit bra eller länge.
Pigg som jag var gick jag ur sängen och ner för trappan.
Fiona låg och sov i soffan, vilket var ganska konstigt för hon hade kommit in och lagt sig igårkväll.
Jag ryckte på axlarna och gick in i köket där Claire, Dave och mina kusiners farbror satt.
"Hej" sa jag och log mot dem.
"Hej du, det var ett tag sen" sa Martin och log mot mig.
"Ja verkligen, inte igår direkt" svarade jag och vi kramade varandra.
Ibland kändes det inte att vi inte var släkt, det var precis som att han var min farbror med.

"Jag vet inte vad jag ska ha på mig" sa Fiona nervöst och jag skrattade.
"Du har ju jätte mycket fint med dig" svarade jag och kollade mig själv i spegeln. Själv visste jag redan vad jag skulle ha på mig dagen innan. En tight kjol och en topp med paljetter. Mitt bruna hår hade jag lockat, och mitt smink var ganska överdrivet om jag skulle säga det själv.
Men till mitt försvar var det för att jag älskade att sminka men fick nästan aldrig anledningar till att sminka mig mycket, så denna festen hade jag såklart som anledning.

"Vill du göra en fläta på mig?" frågade Fiona och jag nickade.

Jag satte mig på kanten av sängen, vilket även hon gjorde, men hon vände ryggen mot mig.

Jag tog hennes blonda hår och började göra en fläta.

"Så, det blev ju bra" sa jag när jag var klar och reste mig upp. 

"Du blev ju jätte fin, och det handlar inte om det utan om att ha roligt, okej?" 

Hon nickade och jag kramade henne. 

"Vet du vad överraskningen till mig är?" frågade jag sen och Fiona skakade på huvudet.

"Helt ärligt gör jag inte det, Dave berättade inte, men jag vet att det handlar om något vi gjorde i hollywood" svarade hon och jag nickade.

 

En stund senare satt jag på en bänk utanför Ashtons hus med Ashton och Fiona.

Ashton rökte och jag och Fiona satt bredvid. 

Vi satt en stund och pratade, innan han sen sa att han var tvungen att gå in och göra sig iordning och att vi skulle ses på festen sen.

"Har du snackat något med Joel idag?" frågade Fiona när vi kom hem och jag la ena handen för munnen.

Jag hade helt glömt av att ringa honom. Jag hade inte snackat med honom på över en vecka, förutom att han ringt lite snabbt dagen innan för att säga grattis. Dock hade han bett mig ringa honom idag men det hade jag helt glömt av. 

"Shit, jag skulle ringa honom, tror du han är sur på mig?" frågade jag och hon skakade på huvudet. 

"Nejdå, förklara bara att du varit upptagen och glömde bort det" sa hon och jag nickade. 

När jag kom upp till mitt rum tog jag direkt upp mobilen och ringde Joel.

"Förlåt förlåt förlåt, jag har varit upptagen hela dagen och jag glömde helt bort att ringa dig, förlåt!" utbrast jag snabbt, och Joel skrattade till lite.

Vi pratade en stund, och jag lyssnade även på hur dem där nere försökte få ljudet i högtalarna att bli bra.

Tillslut sattes det på musik som lät högt ända upp till rummet.
Det knackade på dörren och jag satte mig upp i sängen.

"Ja"

Fiona öppnade dörren och log mot mig.

"Du vet, festen började för en stund sen"

Jag nickade och log.

"Okej, jag kommer snart"

Fiona nickade och stängde dörren.

"Men jag måste gå nu" sa jag och suckade.

"Okej, bra, puss"

Jag la på och gick sen ner för trappan. När jag såg allt folk suckade jag och gick fram till Fiona som stod tillsammans med Ryan i vardagsrummet.

"Vilka är alla ens?" frågade jag och Fiona skrattade.

"Dina kusiners vänner och några av deras vänner" sa hon och jag nickade.

Jag gick in i köket och tog en dricka från kylen och gick sen tillbaka till Ryan och Fiona.

"Har Ashton kommit än?" frågade jag högt och Fiona skakade på huvudet.

Jag nickade lite och vände mig sen om.

Efter bara en liten stund blev jag alldeles för varm och var tvungen att gå ut till baksidan av trädgården för att få luft.

Jag gick en bit bort i den nu mörka trädgården och gick runt den stora poolen. Jag ställde mig sen och kollade bort mot havet som man såg.

"Abi!" hörde jag någon ropa från huset.

Jag vände mig om och såg Dave som vinkade med handen att jag skulle komma dit.

"Redo för din överraskning?" frågade han och jag skrattade, himlade med ögonen och nickade.

"Härligt, stäng ögonen och vänd dig om"

Jag höjde på ögonbrynen och gjorde som han sa.

Han var bara tyst i något ögonblick innan han sen sa åt mig att vända mig om utan att öppna ögonen.

"Okej, vad är det för något?" frågade jag sen, utan att öppna ögonen.

"Vänta, och, öppna ögonen"

Jag ryckte på axlarna och öppnade ögonen.

Så fort jag öppnat dem och regestrerat vad som var framför mig spärrade jag upp dem stort.

"Det var inte alls vad jag förväntat mig" skrattade jag, antagligen av ren chock.

Framför mig stod fem välbekanta killar som jag sett så många gånger på min dator.

Okej, jag kanske inte var ett sådär jättefan just då, men herregud. Vem skulle inte vilja träffa one direction? Fan eller inte.

Den första som drog in mig i en kram var Zayn. Jag kramade tillbaka både honom och de andra.

"Detta var en lite större överraskning än vad jag trodde, jag menar, wow" sa jag och kramade Dave.

Jag kände hur hela jag blev varmare utav allt pirrande i min mage.

Även fast jag inte var något superfan just då hade jag varit det för ett tag sen. Både jag och Fiona faktiskt.

På tal om det, vart var Fiona?

"Ska vi gå in?" frågade jag sen och de andra nickade.

 

"Visste du allting?" frågade jag Fiona och hon nickade med ett flin.

"Men du sa att du inte visste, jag litade på dig" sa jag och flämtade. 

Fiona fnissade lite och drog in mig i en kram. 

"Nu dansar vi" sa hon och drog med mig till vardagsrumsgolvet där det redan stod några personer. 

Helt ärligt var detta inte som festerna hemma i London. 

Kanske var det för att vi oftast gick på alla fester vi kunde och vi kände inte alltid alla, men det var mer liv där, som i en nattklubb. Här kunde det bero på att alla var liksom vänner, och det var inte direkt något röjarparty.

Bara en stund senare blev jag alldeles för varm och gick och satte mig på armstödet av soffan där Dave, och de andra killarna från one direction satt. Det kändes helt sjukt, ärligt, one direction. Fucking one direction hemma hos mina kusiner, liksom hur coolt är inte det.

Precis som jag skulle ta en klunk på min dricka satte någon sina händer för mina ögon och jag höll på att sätta i halsen.

Jag hostade lite och alla i soffan kollade oroligt på mig, förutom Dave som skrattade.

Jag vände mig om och möttes av de mest perfekta chokladbruna ögon som moderjord någonsin skapat.

"Äntligen" sa jag för att sen trycka mina läppar mot Ashtons.

När vi drog ifrån varandra gick han och satte sig bredvid Dave, och gjorde sen något sånt där manligt handslag.

Jag gled ner från armstödet och hamnade i Ashtons knä. Detta var livet.

 

När jag vaknade nästa morgon var jag hur pigg som helst, vilket ingen annan var.

För ovanlighetens skull hade Fiona druckit mer än mig, och nu låg hon i soffan med världens huvudvärk och illamående.

"Jag vet precis hur du känner och jag tycker inte synd om dig någonting" sa jag och flinade mot Fiona som bitchblickade mig.

Dem enda från igår som inte mådde dåligt var jag, killarna i one direction och Ashton.

När jag gick in i köket stod Dave och stekte pannkakor.

"Jag undrar fortfarande hur du fick hit one direction, du berättade aldrig det igår" sa jag och lutade mig mot köksbordet.

"Du vet jag har känt Zayn sen vi var små" skrattade han och mina ögon vidgades.

"Haha, väldigt roligt" sa jag och skrattade sarkastiskt.

"Jag skojar inte, det är sant, varje sommar brukade han vara här i LA med ett musikläger som vi båda gick på"

"Har du gått på musikläger?" frågade jag förvånat och Dave skrattade.

"Ja, i nästan fem år"

"Men du måste skoja, så du känner one direction?"

Jag var så förvånad att det inte gick att förklara, det var liksom helt sjukt.

Fast ju mer och mer jag tänkte på det blev det mer sannorlikt. Liksom, Zayn var inte känd när dem lärde känna varandra, och de gick på samma läger varje sommar i nästan fem år, liksom, det är som att bli kompis med vem som helst, bara det att denna kompisen var med i x factor och är idag världskänd, men det är ju inget ovanligt med det.

 

Jag gick ut ur duschen och drog en handduk över kroppen.

Jag gick sen in till mitt rum igen, och drog på mig en tröja och ett par shorts.

Jag sminkade mig, fixade mitt hår och gick ner för trappan.

"Jag ska bara ut och träffa Ashton en stund, men vi ska fortfarande till stan sen eller?" frågade jag och kollade på Fiona som satt i köket.

Hon nickade och jag log.

"Bra, men jag hör av mig lite senare" sa jag och hon nickade med ett leende.

 

Jag träffade Ashton en bit ifrån mig, och sen drog vi tillsammans till starbucks.

Efter det hade vi bara gått runt en stund, för att sen sätta oss ner på en bänk.
"Jag bara undrar" började jag sakta och kollade på Ashton som satt bredvid mig med ena sin arm runt mina axlar.

"Tycker du att vi har gått för snabbt med allt detta?"

Han höjde ögonbrynen förvånat och ryckte lite i sina mungipor.

"Vadå, tycker du att vi har det?" 

Jag skakade snabbt på huvudet och vände mig lite så att jag satt mer mot honom.

"Nej, verkligen inte. Men jag vill bara vara säker på att vi inte förstör något genom att går för snabbt fram"

Ashton tog tag i min hand och pussade den mjukt.

"Du behöver inte vara orolig för det, okej? Klart att det måste ta den tid det behöver, men så länge du inte tycker det känns dåligt eller fel så går det inte för snabbt"

Jag nickade och log snett mot honom. Han var helt enkelt perfekt just för mig.

Jag lutade mig fram och kysste honom långsamt. Det var inte en passionerad kyss, men inte bara en liten puss heller. Det var en helt äkta kärleksfull kyss, men gnistor och allt, precis som våran första.

"Du är underbar" sa jag och la mitt huvud mot hans axel.

 

"Men svara då" suckade jag och höll mobilen mot örat med axeln samtidigt som jag försökte lägga ner min plånbok i min väska.

Jag var på väg ner för en av gatorna några kvarter i från mina kusiners hus, som bara låg kanske tio minuter därifrån. Jag väntade på att Fiona skulle svara i telefonen någon gång då jag redan hade ringt henne sju gånger inom loppet av fem minuter. Vi skulle egentligen träffats på stan, men hon skulle göra något med Dave och Claire, och sa åt mig att ringa en timma senare istället. Men det hade gått snart två timmar, men hon svarade ändå inte i telefonen.

Helt ärligt började jag faktiskt bli lite sur, hon ville att jag skulle ringa men sen svarade hon inte när jag gjorde det.

Samtidigt som jag tog ner telefonen från örat hörde jag någon säga mitt namn.

Jag stannade upp och kollade runt, och det tog ett tag innan jag såg vem det var som satt på bänken på andra sidan gatan.

Det var Ryan. Han satt där med två killar och en tjej. Jag kände igen killarna, jag hade träffat dem med honom förut, men jag kom inte ihåg vilka dem var.

Jag vinkade lite och gick över gatan för att säga hej.

"Vad händer?" frågade Ryan och gav mig en kram.

Jag suckade lite och log.

"Nej, var på väg hem bara, har försökt få tag på Fiona i typ en timma men hon svarar inte"

Han nickade och kollade på mig.

"Själv då?" frågade jag och kollade på dem alla.

"Inte alls mycket" svarade han och det var min tur att nicka.

"Hur mår du efter igår då?" frågade jag sen och flinade.

"Inte så dåligt, men är riktigt jävla trött" skrattade han och jag nickade.

"Du ser ut att må bra iallafall" sa han sen och jag nickade återigen.

"Jo, faktiskt"

Vi pratade en stund till innan jag sen sa hej då och gick därifrån.

När jag kom hem till mina kusiner stod Daves bil på infarten, och dörren var upplåst.

"Hej" sa jag högt när jag kom in.

"Hej" svarade Dave och jag gick upp för trappan till rummet jag och Fiona delade.

Fiona satt vid skrivbordet med sin dator.

Jag smällde igen dörren och hon hoppade till och vände sig om.

"Du kanske ska lära dig att svara när man ringer" sa jag surt när jag ställt ner min väska, för att sen bara gå ut från rummet igen och gå ner för trappan.

Ashton hade faktiskt frågat mig om jag ville hänga med hem till honom ikväll och bara mysa, men jag hade sagt nej då jag och Fiona skulle gjort något, men eftersom att hon hade glömt av och inte svarat i sin telefon ändrade jag mig.

Jag tog upp min mobil och slog in Ashtons nummer.
"Hej älskling" svarade han och jag log lite.

"Hej, jag tänkte bara fråga om jag fortfarande kan komma ikväll, det blev lite ändrade planer?"

"Självklart kan du det, det är bara att komma"
Jag log bredare och satte min mobil mot det andra örat.

"Okej, men jag hör av mig lite senare, puss"

Jag la på, gick upp för trappan igen och in till rummet.

Fiona satt inte längre på stolen vid skrivbordet utan på sängen.

"Snälla du, jag glömde av det, och jag hörde inte att min mobil ringde" sa hon och kollade på mig.

Jag bara ryckte på axlarna och gick fram till väskan där jag hade några kläder.

"Det är lugnt, jag har andra planer ändå"

Jag drog ut ett par jeans och en vit tröja som jag bytte om till.

Jag drog på mig ett par converse som jag inte knöt, tog min mobil igen och lämnade rummet.

 

"Hej" sa jag när Ashton öppnade dörren hem till sig.

"Hej" svarade han och gav mig en kyss.

Jag stängde dörren bakom mig och drog ena handen genom mitt hår. Vi gick genom hallen fram till vardagsrummet där Ashtons föräldrar, som jag bara träffat två gånger innan, satt.

"Hej" sa Monica och log mot mig.

"Hej" sa jag tillbaka och gjorde en liten vinkning med handen.

Helt ärligt var det fortfarande lite awkward och så, jag menar, mina föräldrar visste inte ens att jag hade pojkvän, det hade jag inte berättat än.

"Vi måste åka nu" sa Peter, Ashtons pappa, och både han och Monica reste sig upp.

De gick ut i hallen och vi gick efter.

"Var försiktiga nu, okej? vi älskar dig" sa Monica och pussade Ashton på kinden och hans föräldrar försvann genom dörröppning.

Jag och Ashton gick till soffan och la oss på den båda två.

Han la sina armar runt mig och vi vände våra blickar mot tv:n.

"Vart skulle dina föräldrar förresten?"

"Dem skulle till mina kusiner" sa Ashton sakta och jag fick rysningar i hela kroppen av hans andedräkt mot min nacke när han pratade.

Jag bara nickade lite som svar.

Helt plötsligt kände jag mig jätte trött.

Känslan av Ashtons doft, tillsammans med hans armar om mig och hur hans långsamma, varma andetag kändes rätt i min nacke fick mig att bara vilja smälta genom soffan.

Det var när jag var här,  i Ashtons armar, då jag mådde som bäst.