lovingdream.blogg.se

"Vad händer idag?" frågade jag och kollade på Dave som ryckte lite på axlarna.

"Jag vet inte, det är ni som är här, ni får bestämma vad ni vill hitta på" svarade han och jag nickade lite.

"Inte gå runt i stan iallafall, jag har fortfarande ont i fötterna efter det" sa jag och kollade på Fiona som nickade instämmande.

"Nej, okej, men vi kanske kan åka till stranden om ni vill. Det finns en jätte fin inte så långt härifrån"

"Finns det snygga killar där?" frågade Fiona och vi skrattade.

"Tro mig, det finns det" svarade Claire och skrattade med oss.

"Men vi åker om en timme ungefär, så gå och gör er iordning" sa Dave och vi nickade.

Jag, Fiona och Claire gick upp till rummet jag och Fiona delade på.

Jag rotade lite i min väska och suckade.

"Jag har ingen fin bikini med mig" suckade jag och kollade upp.

"Men din rosa?" frågade Fiona och jag skakade på huvudet.

"Jag glömde den hemma"

"Vad har du för storlek, du kanske kan låna en av mig?" föreslog sen Claire och jag nickade.

Jag hade alltid varit lite liten av mig, väldigt smal och så, och jag brukade låna Claires kläder när vi var hos dem.

Claire var inte stor eller så, men hon var väldigt mogen kroppsligt för sin ålder, så jag brukade kunna ha hennes kläder och bikinis och så.

Vi följde med Claire in på sitt rum. Hon gick fram till sin garderob och rotade runt lite innan hon tog fram några bikinis och la dem på sin säng. 

"Du kan ju välja någon du tror du kan ha och prova" sa hon och log mot mig. Jag nickade och log tillbaka. 

Jag tog upp en jag tyckte var fin och tog med den in i badrummet för att byta om.

Mitt humör blev med en gång på topp så fort jag tagit på mig den och den passade.

Den var jätte fin och satt perfekt.

Jag tog mina andra kläder med mig in i Claires rum och både hon och Fiona nickade.

"Den passade jätte bra, tack" sa jag till Claire och kramade henne.
När jag och Fiona gick in till vårat rum igen kollade fiona på mig och skakade på huvudet.

"Det är inte rättvist"

Jag kollade på henne förvånat.

"Vad är inte rättvist?"

"Du. Du är skitbrun även fast du knappt har solat något" sa hon och jag skrattade.

"Sluta, du är fin du med, och du är också brun för den delen"

"Inte som du" sa hon och räckte ut sin tunga.

Jag bara skrattade och skakade roat på huvudet åt hur barnslig hon kunde vara.

Jag drog på mig en klänning över min bikini, väntade på att Fiona också hade bytt om och gick sen ner för trappan till vardagsrummet.

 

Några timmar senare var vi nere vid stranden och hade legat och solat ett tag.

"Kan vi inte göra något, istället för att bara ligga här?" frågade Fiona efter en stund och satte sig upp för att kolla på oss andra.

"Jo, men som vadå?" svarade jag och Fiona ryckte på axlarna.

"Det finns en liten typ, affär, där borta som hyr ut rullskridskor, om det skulle vara något för er" sa Dave och kollade på oss lite över sina solglasögon.

"Ja, gud vad roligt" sa jag och reste mig upp.

Jag drog på mig mina vita tröja och ställde mig vid Fiona.

Hon såg lite skeptiskt ut, men reste sig också och följde med mig.

När vi kom in i affären kollade jag runt lite, som att lokalisera mig.

Det var massa hyllor med olika skor och kläder, mestadels surfgrejer.

Bakom disken stod en kille i kanske nitton års åldern nånting.

Han nickade med huvudet som en hälsning när vi kom in och jag nickade tillbaka.

Jag drog med mig Fiona fram och jag log mot killen.

"Hej, jag undrar bara om ni hyr ut rullskridskor här?" frågade jag och killen nickade.

"Jajamensan, häng med" sa han och gick ut från bakom disken och visade oss in i ett annat rum.

Inne i rummet var det fullt med rullskridskor på hyllor.

Han stannade precis innanför.

"Här finns så ni kan välja storlek och så" sa han och jag nickade.

Jag och Fiona kollade runt lite innan vi sen tog varsit par och följde med killen ut till kassa igen.

Vi betalade för två timmar och gick sen ut från affären igen.

"Vad fan ska vi göra med dem här i två timmar?" frågade Fiona och jag ryckte på axlarna.

"Ingen aning" skrattade jag.

Vi gick tillbaka till Claire och Dave, lämnade våra skor och gick sen iväg till asfalt så vi kunde åka.

 

"Har du åkt förut?" frågade Fiona och kollade på mig.
Jag nickade och hon suckade.

"Du åker fan allt, skateboard, longboard, skridskor, inlines"

Hon rullade ögonen och suckade igen.

"Själv kan man inte åka något" fortsatte hon sen och jag stannade.

"Men kan du sluta med det där eller?" frågade jag och hon stannade en halvmeter framför mig och vände sig om mot mig.

"Vadå?"

"Att du alltid pratar om mig som att jag är så himla mycket bättre. Visst, jag kanske kan något som du inte kan, men du kan en massa saker som inte jag kan. Du är skitgrym på att rita, du är snäll mot alla du träffar, du ger aldrig upp när du väl börjat med något, och om du verkligen vill något så får du det att hända. Du är precis lika bra som mig och som alla andra, men på ditt egna sätt"

Jag kunde se hur Fionas ögon blänkte av tårar.

Jag visste hur dåligt självförtroende Fiona hade. Hon hade alltid haft det, och jag förstod att det var svårt för henne. Jag tyckte så jävla synd om henne, för hon var verkligen en skitsnäll person. Hon var helt otrolig, hon fick alltid en att må bättre. Hon var jätte fin och hade en skitfin kropp. Vi kanske inte var lika, jag kanske var bättre på att åka rullskridskor, men hon var så himla mycket bättre på volleyboll.

Jag ville inte att hon skulle börja gråta mitt ute i gatan, så jag åkte fram till henne och la en arm om henne.

"Så, nu åker vi och äter glass, och tänk lite mer på dig själv är du snäll" sa jag och hon log lite snett mot mig.

 

"Jag har nog aldrig ätit godare glass" sa Fiona och vi skrattade lite.

"Nej, det håller jag med om"

Vi hade hittat en glasskiosk fem minuter bort, och eftersom att vi hade hyrt rullskridskorna i två timmar hade vi ingenting emot det.

Vi orkade inte bara sitta ner och äta glassen, jag tror vi båda hade lite för mycket energi över, så vi tog med oss dem.

När vi hade kommit en bit längre bort såg vi en av killarna från dagen innan, han där Ryan.

Han satt vid några bänkar med ett gäng andra killar.

Han kollade upp och när han såg oss vinkade han. Jag vinkade tillbaka och han skrattade när jag höll på att köra in i en stor kruka med massa blommor. 

De andra killarna bara kollade konstigt på oss, och jag skrattade lite jag med. 

Han vinkade åt oss att vi skulle komma dit, så det var vad vi gjorde. 

"Hej" sa han när vi kom fram. 

"Hej" svarade jag och log lite. 

Det var fem andra killar med honom. Jag log lite och sträckte fram min hand för att presentera mig för alla. 

Den ena killen hade brunt hår och ganska moget utseende, han hette Oscar. Den andra hade ganska ljust hår, han hette Jacob. En annan hade också ganska ljust hår, tror jag, han hade ganska mycket vax, han hette Sebastian. Den fjärde hade svart hår, han hette Justin. Den femte hade också brunt hår, han var enligt mig riktigt snygg, han hette Aiden. 

Vi stod och snackade en stund, jag åkte runt lite runt bänken dem satt på, Fiona stod lite awkward i bakgrunden. 

"Vi borde kanske dra nu, vi måste lämna tillbaka rullskridskorna om en halvtimma" sa jag sen och kollade på Fiona som nickade.

"Men jag hänger på en bit, jag ska ändå vara på träning om en timme" sa Ryan och jag och Fiona nickade.

Vi sa hej då till de andra och började sen åka ner på vägen.

Ryan suckade lite när vi kommit en bit bort.

"Jag har inte träning idag, men jag orkade inte med dem där killarna" sa han och jag skrattade lite.

"Dem känslorna alltså"

Han skrattade lite och nickade.

"Vad gör ni idag då?" frågade han sen och jag log lite.

"Nehe, vi var på stranden med mina kusiner men hade lite tråkigt så vi hyrde dessa" sa jag och pekade ner mot mina fötter.

Ryan nickade lite och log.

Precis då ringde hans mobil.

Han svarade och pratade lite, och la sen på.

"Jag måste dra nu, men ring sen om ni vill träffas kanske?"

Han kollade på mig och jag nickade med ett leende.

Han log tillbaka, sa hej då, och försvann sen bland allt folk.

 

Några timmar senare satt jag och Fiona på vårat rum och funderade på vad vi skulle göra.

"Ska vi inte ringa Ryan då?" frågade Fiona och jag skakade på huvudet och skrattade.

"Nej, så desperata är vi inte, vi väntar på att han ringer" svarade jag och hon nickade.

"Okej, men jag är hungrig"

Jag nickade instämmande och vi gick ner för trappan till köket.

 

Någon timme senare när jag och Fiona lagat mat och ätit ringde faktiskt Ryan.

Helt ärligt hade jag inte förväntat mig det, jag menar vi kände inte varandra. Jag vågade inte ringa honom, så jag trodde inte han skulle ringa mig heller.

Jag skrattade lite förvånat och svarade. 
"Hej"

Det var Ryan det. Han pratade ganska mörkt, lite diskret på något sätt. Som att han inte fick prata med oss, fast han gjorde det ändå, som att det var hemligt. Jag skakade roat på huvudet och log.

"Chillar typ" svarade jag och det var tyst en stund.

"Ah, okej, vill ni träffas en stund?" frågade han sen och jag kollade lite på Fiona och nickade.

"Visst"

Ännu en stunds tystnad innan Ryan pratade igen.

"Visst, det kan funka"

"Yes, hej då"

Jag la på och skrattade lite.

"Vi ska träffa Ryan" sa jag och Fiona nickade.

"Okej, men jag måste byta kläder"

"Ja, jag med" sa jag och vi gick in till vårt rum.

Jag drog av mig min tröja och klänning och drog istället på mig ett par jeans och en tröja.

Fiona bytte om till en kjol och en stickad tröja, och när vi var klara tog jag med mig min mobil och vi gick ner för trappan.

 

När vi började närma oss bänken såg vi Ryan, han där Cameron som hade så sjukt blå ögon, han där William och två andra killar.

När vi kom fram sa vi hej till varandra och jag och Fiona hälsade på de två killarna vi inte hade träffat.

"Abigail, Fiona" sa jag och pekade först på mig och sen på Fiona.

"Vänta, Abigail och Fiona? jag känner igen dem namnen" sa den ena killen, som hette Ashton.

Han var sjukt snygg, om jag ska uttrycka mig så. Han hade mörkt hår, han såg ut att vara några år äldre, kanske runt arton, nitton. Kanske till och med tjugo. Hans klädstil fick mig att vilja sjunka genom marken, den var på något sätt perfekt för mig. Sättet han pratade fick mitt hjärta att bulta. Han hade en mörk röst, men inte med för mycket bas i, den var mjuk och lugn, och han skulle kunna lugna vem som helst genom att bara prata. Han var precis en sån där kille som alla tjejer ville ha och alla killar ville va.

"Jaså?" sa jag och höjde lite på ögonbrynen.

Han nickade och lutade lite på huvudet medans han funderade.

"Jag kan inte komma på varför" suckade han och jag ryckte på axlarna.

"Kanske vanliga namn?"

Han skakade på huvudet och drog ner ögonbrynen.

"Nej, det är något med eran accent och era namn"

Jag ryckte på axlarna och skrattade lite.

"Ja jag har ingen aning"

Efter att vi stått och pratat en stund kändes det lite obehagligt med Ashton.

Han hade inte dragit blicken ifrån mig en gång, och han hade inte sagt något, han bara stod med huvudet på sned och såg ut att fundera väldigt mycket.

"Nu vet jag" sa han plötsligt och avbröt Ryan mitt i en mening. Han sa det så plötsligt att jag ryckte till lite och kollade på honom.

"Va?" frågade jag med ett skratt.

"Du är kusin med Dave, eller hur?" frågade han och jag höjde lite på ögonbrynen.

"Eh, ja, vadå känner du honom?" frågade jag tillbaka och han nickade med ett brett leende.

"Ja, nu ser jag likheten. Vi har träffats förr faktiskt"

Ashtons mening fick mig att ta ett steg tillbaka. Jag svarade inte, utan drog bara ihop ögonen lite och liksom gick igenom mitt huvud för att komma på vem fan han var.

Liksom som att jag gick igenom alla mina minnen i mitt huvud kom det fram till mig, nästan som att jag såg det framför mig.

Jag var lite, kanske sju eller åtta.

Vi var hemma hos mina kusiner där dem bodde då, och vi var ute i deras trädgård.

Mina ögon blev stora och mina ögonbryn höjdes automatiskt.

"Men det är ju du" sa jag med ett chockat skratt.

Jag drog min hand genom mitt hår och skrattade igen. Inte för att det var kul, men jag var så chockad.

Jag hade alltid kommit ihåg de minnena, det var liksom gånger jag varit hos mina kusiner, det kommer man ihåg.

Men av någon anledning hade jag inte kommit ihåg Ashton. Varför inte?

Hur kunde jag inte komma ihåg att det var han förrän nu? När jag kollade på honom såg jag det direkt.

Jag fick samma känsla, om att han inte var som alla andra. Han hade förändrats så himla mycket, men han var fortfarande likadan som han var då. Han utstrålade något som fick mig att vilja skratta, bara sådär.

Jag vet inte vad det var, men det var något med det första intrycket han hade gett mig.

Jag var för liten för att fatta vad det var för något då, men även nu när vi båda var mycket äldre kunde jag fortfarande inte komma på vad det var. Det var helt sjukt.

När jag kollade på honom nu såg jag med en gång att det var samma person. Samma utstrålning, självsäkerhet, känsla, samma ögon och samma röst. Det var precis som när vi var små, men vad var det som hade gjort att jag inte kom ihåg?

"Herregud, det är ju du" sa jag igen och Ashton skrattade.

"Det är jag"