lovingdream.blogg.se

Ljudet av min ringsignal ekade i det tomma rummet som snart skulle vara mitt.

Jag tog upp mobilen ur min ficka och kände direkt igen numret, det var Fionas, och jag hade inte en aning om varför jag inte hade henne som kontakt.

"Hej"

Jag lutade mig mot väggen som jag svarade och drog handen genom mitt hår.

"Hjälper mamma att packa upp lite saker och så" svarade jag och gick fram till fönstret för att kolla ut på den stora trädgården.

"Visst, du kan väl bara komma hit medan jag hjälper mamma med några sista saker, sen kan vi dra ut eller något" sa jag som svar.

"Okej, puss"

Jag la på och log lite för mig själv.

Anledningen till att jag, min mamma och mina två storebröder flyttade var för att vi skulle flytta ihop med mammas kille.

Mina bröder heter Matt och Chris. Matt var nitton och Chris var tjugotvå.

Nathan, som mammas kille hette, hade fyra barn, Louise, Andrew, Kyle och Adam.

Louise var äldst av dem, tjugosex, därefter kom Andrew som var tjugotre, därefter kom Kyle som då var tjugo, och sist kom Adam som även han var nitton.

Vad jag hade fattat när mamma och Nathan blev tillsammans var att Louise inte spenderade mycket tid hos sin pappa, utan mestadels var hemma hos sin mamma.

Dock var det inte så att Nathan och Louise hade några konflikter eller sånt, men hon tyckte det kändes bättre att vara hos sin mamma vars sambo hade en dotter bara ett år yngre än Louise.

Och helt ärligt förstår jag henne, att växa upp enbart med bröder kan vara ganska jobbigt från tid till tid.

Det jag vet är att Nathan och hans då varande fru separerade när Louise var åtta, och hennes mamma hittade en kille två år efter det.

Min mamma och pappa separerade när jag var fem, och jag har inte direkt brytt mig så mycket om det.

Mina föräldrar har fortfarande bra kontakt, och det är faktiskt rätt skönt vid tillfällen.

Jag skulle säga att jag spenderar lika mycket tid hos båda föräldrarna, men jag har inget direkt schema för när jag ska vara hos vem, utan jag kommer och går lite som jag vill.

Det känner jag är lite skönt, och att de inte bor alldeles för långt ifrån varandra heller.

Jag drog mig tillbaka till verkligheten och gick ut ur rummet och ner för trappan för att gå in i köket där mamma stod och rotade i lådor.

"Har du valt ett rum?" frågade mamma och log mot mig när jag nickade.

"Jo, jag skulle hälsa att din pappa vill att du ska komma till honom sen om du har tid, du har ju inte varit hos honom på två veckor nu när du har behövt hjälpa till med flytten och så" fortsatte hon sen och jag nickade.

"Jo, men det ska jag hinna med, Fi Fi kommer hit om en stund bara"

Mamma nickade med ett leende, och jag lyfte upp en låda med mitt namn på och bar upp den till mitt rum.

Eftersom att Louise var den enda som flyttat hemmifrån än var vi åtta personer som skulle ha plats i ett hus.

Visst var inte alla där samtidigt hela tiden, men vissa gånger skulle man ju vara det, och om alla skulle ha plats utan att behöva dela rum behövdes ett stort hus.

Mamma hade hittat ett ganska billigt riktigt stort hus och slagit till direkt efter första titten.

Och utav det jag hade sett det och upplevt det tyckte jag också om det väldigt mycket.

Jag ställde ner den tunga lådan i rummet som jag valt och öppnade den, men jag tog inte upp något.

Jag var alldeles för trött för det.

Istället rotade jag fram häftstift jag haft i lådan, och en planch på ett band jag gillat väldigt mycket när jag var yngre och satte upp den på väggen.

Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att visa att det rummet var mitt, att jag ville att det skulle vara lite personligt, eller bara för att jag hade en känsla för det.

Längre än det tänkte jag inte, utan jag tog bara min mobil med mig ner för trappan igen, tog mina nycklar och min longboard, sa hej då till min mamma och gick ut från huset.

Jag började åka ner för gatan mot busshållplatsen där jag visste att Fiona skulle gå av bussen.

På väg ner för gatan var jag lite inne i min egna värld och märkte knappt när en boll precis missade mitt huvudet och flög över till andra sidan gatan och rullade hela vägen in på tomten till huset där.

Vinden från bollen drog mig tillbaka till verkligheten och jag höll på att tappa balansen och trilla av min bräda.

Jag kollade lite förvånat efter bollen där den låg på gräsmattan, och kollade sen in på tomten den kommit från.

Där på gräsmattan står två killar som ser ut att vara runt min ålder, och en liten yngre kille som jag skulle gissa var runt tolv tretton.

"Herregud, hur gick det?" frågade den ena killen och kollade chockat på mig och började sen skratta.

"Herregud, jag mår bra" svarade jag och han kom ut och ställde sig bredvid mig och vi båda kollade bort mot bollen.

"Shit"

"Vad är det?" frågade jag och kollade frågande på killen.

"Bollen" sa han bara och jag höjde lite frågande på ögonbrynen.

"Vad är det med den, det är väl bara att hämta den?"

Han bara skakade på huvudet och vände blicken mot mig igen.

"Nej, ingen vågar prata med dem som bor där. De lämnar nästan aldrig huset, och dem är inte speciellt trevliga när man går in på deras tomt" svarade han och jag bara skrattade lite.
"Äh, var inte fånig, jag kan hämta den" svarade jag och gick över gatan.

Jag granskade sakta huset innan jag sen öppnade grinden och gick sakta in på gräsmattan mot bollen.

Precis som jag skulle böja mig ner och ta upp den öppnades ytterdörren och en gubbe kom ut.

Jag skulle chansa på att han var runt åttio.

"Vem är du?" frågade han och granskade mig med ena ögat stängt.

"Jag är er nya granne, jag håller på att flytta in i det vita huset där borta" sa jag och pekade mot mitt hus.

Han kollade på mig i några sekunder innan han sen vände bort blicken och kollade mot huset, för att sen vända tillbaka blicken igen.

Han nickade lite och kollade sen vagt på bollen.

"Jag råkade skjuta över bollen och skulle bara komma hit och hämta den" sa jag och han nickade.

"Jo jo, det är ju klart" sa han och jag log mot honom.

"Ja, ha en bra dag då" sa jag och han nickade lite.

"Ja, du med då" svarade han och jag tog upp bollen och gick över gatan igen till killarna som stod och väntade.

"Okej, vad hände precis?" frågade killen jag pratat med innan och jag skrattade lite frågande.

"Vad menar du"

"Han har aldrig varit så trevlig. Hade det varit någon utav oss som gått över det hade vi blivit utskällda inte ens fått ta bollen" sa den andra killen som stod tillsammans med den yngre killen på andra sidan staketet.

Jag bara skrattade och skakade roat på huvudet.

"Ni överdriver säkert lite"

"David föresten" sa sen killen som stod på samma sida som mig och höll fram handen mot mig.

Jag tog den och skakade den lätt.

"Jaha" sa jag och vände mig för att kolla på alla tre. "Jag är då Abigail, fast Abi går också bra" fortsatte jag och dem nickade. 

Jag räckte fram handen till den andra äldre killen som hette Joel, och den yngre killen som hette Carl. 

David hade ganska ljust hår, inte riktigt blont, men inte heller brunt, och blåa ögon.

Joel hade riktigt mörkbrunt hår och bruna ögon, och man såg direkt att han och den yngre killen var syskon.

Även Carl hade mörkbrunt hår och bruna ögon. Fast det var inte bara det, utan hur deras blickar var.

Blickarna var exakt likadana, och de pratade likadant.

Jag kollade på klockan och det var bara två minuter innan Fionas buss skulle komma.

"Jag måste verkligen gå nu" sa jag sen och de nickade.

"Men hör av dig någon gång om du skulle vilja hitta på något" sa Joel och log mot mig.

"Jo men det gör jag" försäkrade jag honom och fortsatte sen åka ner för gatan på min longboard.

 

"Patrick ska kanske flytta till LA" sa Fiona plötsligt när vi satt på en bänk med varsin glass.

"Jaså?"

Hon nickade och tog en sked av sin glass.

"Vad tycker du om det då?"

"Jag vet inte. Vi har ju haft ett break ganska länge, och det känns inte riktigt som att vi är mer än kompisar även när vi säger att vi är tillsammans. Men det känns ändå ganska tråkigt eftersom att om han flyttar kommer vi inte ha någon chans till att försöka mer eller se om vi faktiskt klarar av att vara mer än vänner, förstår du?"

Hon kollade på mig och när jag nickade kollade hon ner på sin glass igen för att ta en till sked.

"Jo, men jag förstår faktiskt. Fast ni har ju haft en break ett tag, ni har träffat andra och ni båda har ju tyckt att det känns bättre, så jag antar att det är bättre isåfall" svarade jag och hon nickade.

Patrick som vid den tiden brukade vara Fionas pojkvän hade varit otrogen.

Han sa hela tiden att han var otroligt ledsen för vad som hade hänt och att han aldrig skulle göra om det igen.

Fiona förlät honom, men deras förhållande var stelt efter det.

De kommande tre månaderna efter det hade dem väldigt mycket pauser till och från, försökte liksom se om det funkade, tills de för tre veckor sen var tvugna att ta en break igen. Denna gången skulle dem kanske träffa andra och se hur det kändes och så för att se hur dem skulle göra.

Han var ju aldrig otrogen igen, men jag tror att Fionas känslor för honom verkligen slutade när det hände.

"Men jag tror faktiskt att om han skulle flytta skulle det ge dig lite mer frihet. Jag menar, även fast ni har en break och sagt till varandra att det är okej att träffa andra för ett tag, känner du att du kan ta nytta till det och prata mer med andra killar utan att tänka för mycket på Patrick?"

Jag kollade på Fiona som såg ut att fundera en stund.

"Nej, jag antar inte det"

Vi var tysta en stund innan jag sen reste mig upp och tog tag i hennes arm.

"Äh, tänk inte på det nu, häng med mig hem istället, så kan du få hjälpa mig att börja ställa in möblerna och hjälpa mig styla mitt rum" sa jag och hon log mot mig.

"Du är bäst"