lovingdream.blogg.se

När jag vaknade morgonen därpå hade jag så mycket energi att ta slut på. All gråt och alla dagar i min säng hade byggt upp en massa energi inom mig. Jag beslutade mig för att dra på mig mina träningskläder och dra ut på en springtur. 

Den svala luften mot mitt ansikte när jag sprang fick alla mina tankar att samla sig och det kändes så himla skönt. Det kändes som att alla bekymer drog ihop sig och som att alla världens frågor hade blivit besvarade. Jag njöt av den befriande känslan så mycket att jag var ute i nästan 2 timmar innan jag kom tillbaka hem. 

"Hej, vart har du varit?" frågade mamma och log mot mig där hon satt vid matbordet med en kopp kaffe i handen. 

Med tanke på att klockan bara var åtta och ingen annan var vaken, förutom pappa som var på sitt nya jobb, så förstod jag att hon undrade. 

"Jag var bara ute och sprang en stund" svarade jag och log tillbaka medans jag hällde upp vatten i ett glas. 

 

Efter frukosten gick jag in och tog en lång dusch. En riktigt lång dusch faktiskt. Jag tänkte på Johan. Det gick runt så många tankar i mitt huvud, men det började iallafall kännas mer på riktigt. Jag började inse att det hade hänt, och jag hade flyttat och vi hade gjort slut. Det skulle inte bli på något annat sätt. Men jag kunde inte sluta tänka på honom. Jag undrade om han saknade mig, om han tänkte på våra minnen, om han önskade att det kunde bli vi igen. Jag undrade om han tänkte på mig så som jag tänkte på honom. 

Jag gick ur duschen och virade en handduk runt min kropp och gick ut till mitt rum. För att få mig själv på bättre humör satte jag på musik och höjde så mycket det gick. Jag sjöng med till den glada musiken och föreställde för mig själv vilken bra dag det skulle bli. Jag sminkade mig och fixade mitt hår med lite lösa lockar, sen drog jag på mig ett par svarta jeans och ett linne. Jag gick till Claras rum och knackade lite lätt. 

"Kom in" sa hon från andra sidan dörren, och jag öppnade den. 

"Hej" sa jag och kollade på henne där hon satt på sin säng med sin mobil i handen. "Kan vi inte dra till stan?" frågade jag och Clara nickade. 

"Visst, jag ska bara byta kläder" 

Jag nickade och stängde dörren igen, och väntade sen på att hon skulle bli klar. 

 

"Det här känns lite konstigt ändå" sa Clara när vi satt oss på ett kafé. "Att vi inte bor i Sverige längre alltså, och att inte kunna träffa våra vänner och så" 

Jag nickade och suckade lite med ett leende. 

"Jo, det känns otroligt konstigt, men vi kommer nog bli vana om ett tag" svarade jag och Clara nickade. 

"Har du pratat med Sarah?" frågade hon och jag skakade lite på huvudet. 

"Nej, jag ska nog ringa henne sen, men jag vet inte riktigt vad klockan är i Sverige" svarade jag och hon log mot mig. 

"Jag tror inte att Sarah bryr sig så mycket om det, jag tror nog hon vill prata med dig ändå" 

Jag log mot Clara och nickade. 

 

När vi kom hem la jag mig på min säng och kollade klockan. Den var ungefär ett. Då var nog klockan runt sju i Sverige. Jag tryckte in Sarahs nummer och väntade spänt på att hon skulle svara. Detta skulle nog bli jätte dyrt, men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. 

"Heeeeej" sa Sarah högt och jag log brett. 

"Heej, herregud hur är det?" frågade jag och tryckte telefonen närmare mitt öra. 

"Tråkigt utan dig" svarade hon och jag log ännu mer, om det nu var möjligt. "Men hur är det med dig? hur är det i Kanada?" 

Jag skrattade lite åt hur exalterad hon var. 

"Det är konstigt, jag saknar dig sååå mycket" svarade jag och hon skrattade. 

"Om någon vecka eller så" 

"Åh, jag önskar jag kunde vara med dig, det hade varit så kul att gå tillsammans" 

 

När jag en timma senare hade pratat klart med Sarah suckade jag lite. Det var så tråkigt att hon inte kunde vara här med mig, eller att jag kunde vara där med henne. Hon hade berättat att hon och Anton hade blivit tillsammans, och att Johan hade varit helt konstig sen jag åkte. Jag kunde inte säga att jag hade varit helt mig själv sen jag åkte heller. Det gjorde så ont för det vi hade var verkligen något fint, och det skulle bli så himla svårt att få det med någon annan. Jag visste att jag aldrig någonsin skulle känna för någon så som jag hade känt för Johan. Klart att jag skulle hitta någon annan som jag skulle älska och göra allt för, men inget skulle någonsin kunna vara som jag var med Johan. Anledning till det var för att vi inte fick bryta upp det som man vanligtvis gör, när man inte längre vill spendare någon mer av sin tid med den personen och att man faktiskt mår bättre av att gå skilda vägar. Men det var inte så med mig och Johan. Vi fick aldrig tid att uppleva varandras dåliga sidor. Vi fick inte känna känslan av att vilja vara ifrån varandra, att inte vilja träffa varandra ens för ett tag. Vi fick inte tid till att ogilla varandra. Istället gick vi runt varje dag med en smärta i bröstet och en knut i magen, för vi visste att vi inte skulle kunna vara tillsammans längre. En känsla av att något drog hårt i en, som att om man släppte kontrollen för en liten stund skulle man dras rätt ut i luften tills vi mötte varandra. Vi gick varje dag med myror i fingrarna för att man bara ville ta upp mobilen och bara ringa, eller skriva eller bara något som fick oss kopplade igen. Vi gick varje dag med en klump i halsen för vi skulle aldrig säga det där som vi älskade så mycket. Jag älskar dig. Vi gick varje dag med varandra i huvudet, i tankarna, och bara snurrade runt lite vilset där uppe, men kunde inte komma ut. 

Jag vet fortfarande inte varför vi gjorde slut. Eller, det gjorde jag, och gör fortfarande. Jag vet att det var för det bästa. Men det kändes inte alls så, det gjorde det verkligen inte. Hur kunde det vara det bästa när jag satt där med tårarna krypandes upp som en klump i halsen, och brännande bakom ögonlocken? Hur kunde det vara det bästa när jag inte kunde få ut honom ur mitt huvud, hur mycket jag än ville. 

Hur kunde det vara det bästa? 

 

När jag vaknade nästa dag ville jag spy. Egentligen spelade det ingen roll att jag kände så. Jag var bara tvungen att bita ihop för det fanns ingenting jag kunde göra åt det. Det kändes som att alla tankar på Johan var i min mage och snurrade runt och bara ville upp. Det var så jobbigt att veta att det enda sättet att få bort känslan var att få bort Johan ur min kropp. Jag visste att i den situationen skulle det vara det bästa. Men det gjorde ont ändå. 

Jag suckade när jag segt reste mig upp ur sängen. Jag hade hellre legat kvar och sovit resten av livet faktiskt. 

 

"Gumman, är du vaken?" sa mamma och knackade lätt på min dörr. Jag suckade och vände på mig. Jag ville ropa nej och säga att hon skulle gå därifrån, men jag visste att jag var tvungen att gå upp. Jag ville vara exalterad, men tanken på att börja på en helt ny skola med helt nya människor i ett helt annat land istället för att börja gymnasiet tillsammans med min bästavän och lära oss om musik på dagarna gjorde mig inte speciellt exalterad. Det var ändå lite skönt att veta att Clara skulle gå på samma skola, så jag slapp vara ensam, men vem orkade skola. 

"Ja" suckade jag sen högt och drog av mig täcket. Med sega steg drog jag mig mot mitt badrum. 

 

"Är du klar?" frågade mamma och knackade hetsat på min dörr. "Du måste äta frukost och jag måste till jobbet, skynda dig om du vill ha skjuts" 

Jag suckade och kollade mig i spegeln en sista gång. Mitt hår var lockat och jag hade inte övergjort smink. Jag hade på mig en röd tröja och ett par jeans med hål i knäna. Jag ville ju såklart göra ett bra första intryck, och just den dagen hade jag mycket självförtroende. Jag öppnade dörren och gick ner för trappan till köket. 

"Skynda dig då" sa mamma och föste in mig i köket. 

Mamma hade precis fått ett jobb, och idag var faktiskt första dagen för henne också. Hon var väldigt glad över att ha fått jobb så snabbt så hon slapp sitta hemma och söka jobb hela dagarna. Jag visste inte riktigt vad det var för jobb men jag visste att det var något kontorsjobb i en väldigt fancy byggnad. Mamma ville tydligen också göra ett bra intryck för hon hade på sig en fin och civiliserad outfit med väl valda accesoarer. Hon var väldigt snygg faktiskt. 

Jag bredde snabbt en macka med ett lager jordnötssmör och stoppade den i munnen medans jag hällde upp ett glas mjölk. Clara, som vanligt, var redan klar och stod redo vid dörren att gå. Jag drack upp mjölken och tog med mig resten av mackan till bilen. 

 

"Har du ett tuggummi?" frågade jag Clara när vi var påväg in i skolan. Hon himlade med ögonen och tog upp ett paket ur sin väska. 

"Självklart" 

Jag log och stoppade in ett i munnen. Det hade ju inte varit toppen att prata med rektorn och lukta jordnötssmör. 

Vi hade ju varit på skolan en gång tidigare, bara några dagar innan, och fått våra skolböcker, scheman och skåp. Men vi var tvugna att gå till expeditionen och prata med rektorn och skriva in oss riktigt och så. 

"Är du nervös?" frågade jag och flinade mot Clara som hade ett hårt tag om dörrhandtaget på porten till skolan. 

"Ja, är inte du det?" frågade hon och kollade på mig. 

Jag tuggade lite på tuggummit och funderade lite. 

"Nej, faktiskt inte. Det enda jag tänker på är hur mycket hellre jag hade varit i skolan i Sverige faktiskt" svarade jag och Clara stirrade på mig. 

"Tänk om jag inte trivs eller får kompisar" suckade hon och jag skrattade lite. 

"Du kommer få kompisar, jag lovar" 

 

Jag öppnade dörren ut ifrån expeditionen och gick ut med Clara precis bakom mig. 

"Vad har du för lektion nu?" frågade jag och hon kollade ner på schemat som hon höll i handen. 

"Ehm, science? tror jag iallafall" sa hon och skrattade. Jag log och kollade ner på mitt schema. 

"Jag har engelska om en halvtimme" sa jag och Clara nickade. 

"Min lektion börjar också då, kan vi inte kolla runt lite?" frågade hon och jag nickade. 

"Såklart" 

Vi gick genom korridorerna och försökte att inte synas för mycket genom fönstrena i klassrummen. 

Alla andra hade lektion nu, så vi var ensamma, förutom lärare eller elever som skulle till toaletterna. 

 

När vi hade gått runt i skolan och listat ut vart de olika salarna låg och vad de hette gick vi ut en stund och satte oss på en bänk. Det var väldigt fint väder och det var inte alls kallt, vilket fick mig att ångra mitt val av kläder. Jag kunde ju tagit på mig en t-shirt med en kofta iallafall, men istället hade jag valt en långärmad tröja. 

Jag kollade klockan, det var tio minuter kvar tills vi båda började. 

"Vi kanske ska gå in nu så vi hinner till rätt lektion" sa jag och Clara nickade. 

 

"Vi ses sen" sa jag till Clara och hon nickade med ett leende innan vi sen skildes åt. Jag gick förvirrat runt tills jag var ganska säker på att jag var vid rätt klassrum. Jag kollade nog tre extra gånger för att vara säker innan jag gick in och satte mig. Några satt redan i klassrummet när jag gick in, och de andra kom i omgångar, tills tillslut läraren kom. Det pirrade faktiskt lite i magen när jag märkte att alla kollade på mig. 
"Good morning" sa läraren och ställde ner sin portfölj bredvid sin bänk. Läraren var en lite äldre man. Han hade på sig en gråaktig kostym med en blå, fint knuten, slips. Han hade glasögon och något gråaktigt hår. Han log snällt vilket fick mig att känna mig tryggare, han verkade som en snäll lärare. 

"I see that you all are aware of the fact that we have a new face in this class. Her name is Sofie" fortsatte han och alla kollade på mig igen, men inte lika diskret denna gången. 

 

När jag stod vid mitt skåp gick Clara förbi. Hon gick tillsammans med en annan tjej. Det var en söt tjej, hon hade brunt axellångt hår och blåa ögon. 

"Hej" sa jag och de stannade. 

"Hej" svarade Clara och log mot mig. "Hur var engelskan?" frågade hon och flinade mot mig. 

"Kul faktiskt, läraren var gullig" skrattade jag och Clara nickade.

"Ja, jag såg honom innan" vi log och hon kollade sen på den andra tjejen. 

"Sofie, this is Caroline" sa hon sen och jag log mot Caroline. Hon log mot mig och jag log brett tillbaka. 

"Kan jag sitta med er på lunchen?" frågade jag sen och Clara log mot mig och nickade. 

"Såklart du kan, vi ses vid kafeterian sen" sa hon och skyndade sen iväg med Caroline, för att de inte skulle bli sena till sin nästa lektion. 

Jag kollade schemat igen. Matte. Inte min favorit om man säger så. Jag tog min väska där mina böcker låg, och stängde skåpet. 

 

"Hej" sa jag och ställde ner min bricka vid bordet där Clara och Caroline satt. 

"Hej" svarade Clara och de båda log mot mig. 

Vi pratade en stund och åt lite. 

"Jag ska med Caroline till stan sen, så jag åker inte hem direkt" sa Clara sen och jag nickade med ett leende. 

"Jag sa ju att du skulle få kompisar" 

Clara skrattade och jag log. 

"Vet du när pappa slutar?" frågade jag och Clara ryckte lite på axlarna. 

"Fem eller sex tror jag"

Jag nickade och drack lite utav vattnet jag hade i ett glas. 

Allting var så konstigt. Hela skolsystemet var så konstigt jämfört med Sverige. Allt var så konstigt jämfört med Sverige.

Mina tankar avbröts av att Clara puttade lite i min sida. 

Jag kollade på henne och hon nickade lite med huvudet att jag skulle kolla dit. 

"Jag tror du har en beundrare" skrattade hon och flinade mot mig. 

Jag vände huvudet och kollade åt hållet hon menade. Några bord bort satt några killar, och den ena kollade rätt på mig. Han var ganska söt faktiskt. Jag skrattade och skakade på huvudet. 

"Jag kan ju drömma" 

 

"När slutar du?" frågade Clara när vi lämnade kafeterian. 

"Jag har en lektion till, sen är det fritt val, du vet det man valde till" svarade jag och Clara nickade. 

Tydligen hade man varje dag ett eget val. Eller man valde att gå med i en klubb eller aktivitet av något slag. Det var inte något tvång, men det var inte många som valde bort det. Clara hade valt att gå med i cheerleadinglaget. Eller hon hade varit på en audition och hon hade kommit med. Själv hade jag inte valt något än. Rektorn hade sagt att jag hade en vecka på mig att bestämma mig innan det var försent. Jag var inte säker än, men det kanske skulle bli intressant att göra något. 

Vi sa hejdå igen och jag suckade. Nu skulle jag ha kemi. Jag visste inte riktigt hur lektionerna här var, men Caroline hade sagt något om att kemi läraren var lite smått galen. 

Jag skrattade lite för mig själv åt tanken, och gick sen iväg mot klassrummet. 

 

Jag satte mig ner långt bak i klassrummet. Det kändes lite bättre så, jag ville inte få någon speciell uppmärksamhet. Jag var inte riktigt närvarande i början av lektionen. Jag kollade ner i bänken och tänkte lite på vad jag skulle göra när jag kom hem. Jag lyssnade lite på läraren. 

"We're going to start right of with some experiments, so partner up with the person beside you" 

I kemisalen var inte bänkarna som i de andra salarna. Det var långa bänkar, plats för två, för att man skulle få plats för kemimaterialet. Jag hade inte ens märkt att någon satt sig bredvid mig, så jag kollade för att se vem min partner var. Det var en ganska söt kille. Han hade brunt hår och bruna ögon. Han log mot mig och jag log tillbaka, innan vi sen reste oss upp och gick till andra sidan klassrummet, där vi tog på oss labbrockar och skyddsglasögon. Jag var lite förvånad ändå, för det var inte riktigt såhär seriöst på kemilektionerna i Sverige.

Vi gick tillbaka till våran bänk. Någon ropade hans namn och han gick iväg. Jag kollade efter honom och han gick fram till personen som ropat. Det var han söta från lunchen. De pratade lite och killen från lunchen nickade mot sin bänk. Jag såg sen att den andra killen nickade, och de bytte sen så att den söta killen gick mot mitt håll och han andra ställde sig vid den andra bänken. Jag blev lite nervös, varför hade han gjort så? Jag kollade snabbt ner igen och drog upp skyddsglasögonen så de satt på huvudet. 

"Hi" sa han när han kom fram och log mot mig. 

"Hi" svarade jag och kollade bort lite generat. 

Allt kändes så exalterande helt plötsligt. Att få prata med någon, som jag aldrig träffat eller pratat med förut. Det hade varit så tråkigt hela tiden vi varit här, det kändes verkligen som att det var på tiden att hitta en ny kompis. Att han var söt var bara ett plus. 

"Jacob" sa han och jag log. 

"Sofie" svarade jag och han tog min hand och skakade den, på skämt väldigt våldsamt och nickade sen på huvudet. 

"Firm grip" sa han och jag log lite generat. 

 

På väg ut från skolan stötte jag på Clara igen. Hon hade bytt om inför cheerleading träningen. 

Vi pratade lite innan hon var tvungen att gå. 

"Vi ses sen" sa hon och log mot mig. 
"Det gör vi" svarade jag och fortsatte sen ut. 

 

Nästa morgon kändes det otroligt bra att gå upp. Jag vet inte riktigt varför men jag var så himla taggad över skolan helt plötsligt. Direkt efter jag hade ätit frukost gick jag upp till mitt rum och satte på hög musik. Det var bara jag och Clara hemma eftersom vi inte började förrän nio. Mamma började klockan sju och pappa klockan sex. Mattias var med pappa på jobbet, som vanligt. Han hade inte blivit anställd än, men pappa trodde att eftersom han hade en stor påverkan skulle han nog bli anställd ganska snart om han visade intresse. 

Jag sminkade mig, lockade mitt hår och drog på mig en vit tröja och ett par svarta byxor. 

Jag kände på mig att det skulle bli en bra dag.